Nu händer det nå't

Ottawa värmer upp.

Förspel

Sahara Hotnights värmde upp inför Ottawa-Pittsburgh. Hoppas matchen blir bättre.

Guiden till det Goda: Tidernas decennieskifte

Det är egentligen otroligt hur mycket fantastisk musik som skapades runt decennieskiftet ('79/'80) i England. Roxy Music hade några fantastiska år, och det har nog aldrig funnits ett bättre live band än Roxy under denna epok. (Alla live-Roxy Music-skivor rekommenderas f.ö.) Dire Straits gjorde fortfarande briljanta skivor (Communiqué och Making Movies). Sniff 'n' The Tears var ett annat elegant brittiskt band, någonstans mittemellan rock, pop och konst. Ledaren/sångaren Paul Roberts kreerade förutom pophistoria även några av tidernas snyggaste skivomslag, som till debuten Fickle Heart 1979. Genombrottslåten Driver's Seat följdes av mängder av pärlor de kommande åren. Uppföljaren The Game's Up blev kanske mest uppmärksammat för det mest sexistiska / häftigaste omslaget (välj det som önskas) sedan Roxy Music's Country Life, men innehöll även kanonmusik för den som vågade köpade skivan (Night Life, Rodeo Drive, etc.). (Jag hade knappast vågat göra det då, på Expert i Strängnäs, där skivorna inhandlades vid den tiden...)

Spellista:

1. Driver's Seat - Sniff 'n' The Tears (Fickle Heart)

2. Oh Yeah - Roxy Music (Flesh + Blood)

3. Rodeo Drive - Sniff 'n' The Tears (The Game's Up)

4. Angel Eyes - Roxy Music (Concert classics - live Denver '79)

5. Lady Writer - Dire Straits (Communique)

6. Without Love - Sniff 'n' The Tears (Love/Action)

7. Dance Away - Roxy Music (Manifesto)

8. Skateaway - Dire Straits (Making Movies)

9. My Only Love - Roxy Music (The High Road - Live)

10. New Lines of Love - Sniff 'n' the Tears (Fickle Heart)

Tractorn

#76. Ett brinnande innebandyhjärta.

Lördagkväll i förorten

Då gör man som TV4s Wanberg (yes, he's here right now): går på innebandy i sporthallen!

Veckans klubba

V. 37 - Tennisracket

Kan de va sant?

Aftonbladet meddelar att den öronskärande Göteborgaren har sålt ut Cirkus. Det är tydligen många som gillar lyteskomik.

Håkan Hellström-parodin i Stefan Livs radioshow tycker jag var talande (Håkan sjunger våra mest kända barnvisor). Inte ens imitatören kan sjunga lika illa som HH himself.

Jag känner en som är TV-kändis

Filip & Fredrik är alltid på TV numera. Jag gillade High Chapparal men alla senare produktioner har väl inte blivit lika lysande. Utnötningseffekten blir att man också blir lite utröttad av dem. Ombyte förnöjer...

Igår var det premiär för nya serien, denna gång tillsammans med Oldsberg, och den var väl OK. Bäst var dock att Bele Innebandys styrelseproffs Marcus Grapne (bilden) var domare i straffmomentet med Ravelli. Han har pondus och anses uppenbarligen vara en het coming man i fotbollsdomarkretsar (han dömer i alla fall redan juniorallsvenskan). Så nu är man åtminstone flyktigt bekant med nån som är känd från TV. Jag hoppas att kompisen Eva (kolla!) blir nästa TV-kändis, då är man ju själv nästan medlem i jet-setet... Dessutom, min son har pratat med Stig Vig, jag har hela Dag Vags autografer, och Evas man har gjort världens bästa låt enligt Little Steven, så jag kanske redan kvalar in?

Aftonbladet.se om premiären.